utan dina andetag.
Sitter fastklistrad framför datan. Tittar på bilder och saknar gamla tider. Varför går man inte i åttan för?! Det året var nog det bästa, inga jävla problem och allt var så jävla awesome hela tiden. Kanske bara för att man var fjortis och kunde göra i princip vad man ville utan att tänka sig för. Kanske ta och funta på att bli det igen? Skämt åsido.
Kent tar fortfarande upp hela min tid just nu känns det som. Har lyssnat på dom sen klockan sex utan att pausa. Satt och verkligen lyssnade på texterna, det slutade med att jag började gråta som en liten tönt haha. Men man kan verkligen relatera till texterna, så det kanske inte är så konstigt att det blir en våg av känslor som bombar en. Nej, nu blir det ännu mer kent!
Kommentarer
Trackback
