du är min...

Ville inte gå upp idag. Tänkte vara duktig att gå upp lite tidigare så det inte blir så jobbigt på måndag när skolan börjar, men det slutade iaf med att jag gick upp klockan tolv. Men jag skyller det på min dröm som var helt fantastisk, fan att man ska alltid vakna upp och inse att det inte är påriktigt. Det var han igen. Sist jag såg honom var nån gång i oktober om jag inte missminner mig, på tok för lång tid. Det är bara drömmarna och tankarna jag har kvar för att få honom levande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0