lets get fucked up

Satt och läste igenom min blogg, månad för månad. Det är sjukt hur man får värsta flashbacksen. Okej, jag har inte haft min blogg så länge, men på 5 månader kan det ändå hända så himla mycket! Alla inlägg där jag berättade hur mycket jag tyckte om honom, och hur jävla ont det gjorde... jag kan fortfarande känna den där känslan ibland. Men som jag skrev, jag ska komma över honom, vilket jag i princip har gjort. Men när man läser sånt där så blir man ändå ledsen på något sätt. Jag vill uppleva den där kvällen igen som jag har bloggat så mycket om. Jag vill fan det och det är inget jag tänker förneka. Det är nästan som att jag skulle kunna göra vad som helst. Men jag vet att han inte känner likadant och det är bara att respektera. För två månader sedan trodde jag ALDRIG att jag skulle komma över honom, inte ens lite, men jag har ju lyckats göra det på något sätt.... inte helt såklart, men lite.

Ibland funderar jag även på om det där aldrig hade hänt. Skulle jag mått bättre? Eller sämre? Jag var ju världens lyckligaste ett tag. Men samtidigt tryckte han ner mig så jävla mycket. Men erfarenhet är alltid bra, visst? Jag tror att jag har blivit starkare av det här.