lets get fucked up

Jag heter Izabelle Therese Lundberg och jag hatar verkligen mitt mellannamn. Jag skulle vilja heta något coolare, typ som Hanna eller Nicole. Vad som helst förutom Therese? Varför bryr jag mig ens? Aja, annars älskar jag mitt vanliga namn Izabelle och tycker det är supersnyggt. Jag är 16 år, men ibland tror jag serisöt att jag är 4 år. Kan även få för mig att jag är minst 10 år äldre än vad jag är. Det är lite växlande sådär. Jag älskar musik och kan verkligen inte leva utan det. Det är fakta i mitt liv. Det bara är så. Musik får mig att känna mig levande. Just nu älskar jag musik som gör lite ont. Typ depp-emo-hej-jag-skär-mig-musik. Den är underbar. För jag känner mig igen så mycket i texterna. Men jag lyssnar inte bara på sådant, utan glad musik också. Ibland önskar jag att jag var typ supergrym på något instrument. Helst gitarr för det är så jävla snyggt att spela det. Eller så skulle jag vilja kunna sjunga megabra! Det skulle vara något. Tyvärr kan jag bara spela lite bas och piano... men det är väl okej ändå!
Jag hatar att prata om mina känslor inför andra. Vill inte att folk ska tycka synd om mig så jag håller alltid allt inom mig så jag bryter alltid ihop förr eller senare på grund av att jag bär för mycket jobbiga tankar. Där emot tycker jag väl att det är skönt att prata ut om saker och ting med mina närmsta vänner. Gillar inte att prata om känsliga saker med mina föräldrar, det är bara jättejobbigt. Då är mina vänner superduper bra!
Jag är väldigt paranoid och tror ALLTID det värsta om allting. Det spelar verkligen ingen roll vad det är, kan vara helt sjuka saker som att om jag är ensam och det kommer en bil, så tror jag att någon ska rycka in mig i bilden och döda mig. Insane? Det kan vara dubbelt så konstigare saker så...
Jag är jättesvag för söta killar. Speciellt sånna med brunt hår, piercingar, uttöjningar, lite emo/skate stil, spelar gitarr och som är sådär gulligt charmiga. Då är jag helt fast. Det är något mystiskt med rock killar liksom. Det gillar jag!
Jag har världens sämsta självförtroende. Seriöst. Jag tycker alla är snyggare än mig. Till och med dom som verkligen är fula på riktigt. Haha. Nej, men jag jobbar på tänka lite positivare på mig själv. Men det är svårt. Jag älskar att ligga i min säng och lyssna på ipod. Högsta volym ska det vara. Det kan vara jobbigt eftersom jag börjar gråta så jävla lätt då. Musik är liksom... värsta emotionella vågen som sköljer över en. Srsly. Man kan tänka på en massa minnen så ba får man värsta flashbacksen och saknar allt. Det gör jag hela tiden. Speciellt den tiden jag gick i skuru. Hade världens bästa klass. Alla var jättemysiga och ja. Allt var bra då. I sjuan kommer jag inte ihåg så mycket, i åttan minns jag att jag var fjortis och tyckte jag var assnygg. I nian började jag lyssna på Tokio Hotel. Där ändrades mitt liv lite grann. Både bra och dåligt. Hur som helst, nu ska jag träna. Passet börjar om 35 minuter! STRESS